Malin

Min graviditet var igen en gång ingen dans på rosor. Fick hypermesesis i vecka 6, och efter 14 veckors behandlingar på sjukhuset var mina tal i kroppen mera stabila. Dock fortsatte illamåendet och spyandet graviditeten igenom. I vecka 33 fick jag dessutom jätte högt blodtryck, och läkarna trodde inte jag länge skulle få lov at vara gravid mera.. Men tack vare god effekt med blodtrycksmedicin fick jag lov att vara gravid till max 40+0 som skulle vara den 31.5.2015. Om inget hände före den 28.5, ville de lägga igång förlossningen.

Ingenting hände, så den 28.5 åkte vi super nervösa till sjukhuset. Hade så dålig upplevelse av min förlossning, så har varit på samtal till sjukhuset och vi hade lagat ett avtal om hur det hela skall gå till, och jag fick lov att säga stopp när jag själv ville och då skulle det bli kejsarsnitt. Då vi kom till sjukhuset möttes vi av barnmorskan Jette som var med under mitt samtal, så jag blev genast trygg.

Jette började med att undersöka mig, och till vår glädje visade det sig att jag var mogen, hon gav mig ett piller och vi fick ett rum. Där låg vi hela dagen och tog det lugnt, men ingenting hände. Kl 15 var det dags för undersökning igen, och det visade sig att jag öppnat mig lite och var ännu mera mogen. Nu kunde vi välja om de skulle göra hål på fosterhinnan så vattnet gick, eller ännu ett piller. I samråd med barnmorskan valde jag ett piller mera så förlossningen skulle starta mera naturligt, och förhoppningsvis undvika få ve-dropp, dropp för att värkarna skall komma igång.

Kl.17 kom Charlotte ett varv på besök, och ingenting hade hänt ännu. Hade lite mera sammandragningar mot kvällen, men ingenting som tog ont eller jag tänkte över. Kl 21 kom DM finalen mellan KIF Kolding och Skjern. I paus ick jag och duscha, och skulle laga mig klar till natten. Viktigt jag skulle sova lite, så jag hade krafter till morgondagen.

Medan jag duschade så hände det något, spontan vatten avgång. Jag ropade på Jac, och vi valde att vänta lite före vi tillkallade barnmorskan. Det gjorde vi fö när min förlossning skulle starta och jag var i en riskgrupp så får man inte vara i vatten och babyn skall ha full övervakning. Och tyckte det var så skönt i duschen. Det gick bara inte länge, för 22.05 kom första värken och jag bad Jac ta tid på dem. Det visade sig att de kom med 2 minuters mellanrum från start, efter cirka 3 värkar hamnade vi ringa efter barnmorskan för de gjorde så sjukt ont och var jätte intensiva. Vi kom direkt in till förlossningssalen. KL 22.30 hade jag värkar med 1.5 minuts mellanrum och jag fokuserade på att andas. Prövade akupunktur, noll effekt. Kl. 23 kom barnmorskan som skulle vara där på natten, en super söt flicka som hette Line. Hon var jätte bra och inte alls ivägen. Hon tyckte jag skötte värkarna super, men att de var allt för intensiva och nästan ingen paus emellan mera. Så kl 23.45 undersökte hon mig, och jag var 4 cm öppen. Då tyckte hon jag skulle ta epidural, eftersom blodtrycket var jätte högt och för att det nog skulle gå många timmar till. Dock har jag problem med bäckenet, så de måste vara otroligt försiktiga, och helst vill de inte ge epidural åt mig. Men efter diskuteras med läkaren så sa han det var ok.

Jag försökte överleva och hoppades läkaren snart skulle komma med miraklet, men tyckte tiden gick sjukt långsamt. Barnmorskan kunde inte ge dropp till mig, så anastesi sjukskötaren kom först, mina blodådror tycks vara irriterande för alla.  Kl 00.20 kom läkaren, och 00.29 hade de lagt epiduralen. Var så hemskt att vara stilla medan de stack då jag nu inte hade mer än cirka 30 sekunders paus mellan värkarna. Just då de skulle skruva på medicinen, så behövde jag kissa. De förstod inte vad jag menade, och precis efter det tyckte jag att jag behövde laga nummer 2. Då reagerade min barnmorska, och sa stopp till att de skruvade upp för epidural bedövningen. Till allas förvåning var jag nu 10 cm öppen och hade fått presseveer.

Jag hade sagt ok till att en som studerade till ambulans man skulle få lov att vara med och se slutskedet. Så de fick jätte bråttom efter att ringa honom så han skulle nå det. Pressandet gick okej, men jag kände nog direkt att hon var större än Julian. Efter lite jobbas så kom hon, kl 00.48. Moderkakan kom direkt  nästan, och barnmorskan sa att den var stor och vägde 1200g. De sa också att flickan var stor, vilket vi inte kunde förstå då de har sagt att hon inte växer tillräckligt i magen.

Majken vägde 4105g och var 54 cm lång. Perfekt på alla vis.

Och vem hade trott att jag skulle ha en förlossning som varade bara 2 timmr och 48 minuter från start till slut? Och dessutom en god upplevelse av den. Inget ont efteråt och jag var så glad. Det går inte ens att jämföra med första gången,  jag är så stolt över mig själv att jag vågade pröva igen <3

Nu är vår familj komplett, och vi alla njuter av Majken.