När världen stannar upp och tårarna rinner.
Den 16.3 skulle vi på "nakkefoldsscanning" för att se att fostret mådde bra och inte hade någon allvarlig sjukdom. Då jag låg ner mig på britsen och sjukskötaren satte gel på magen var jag så nervös så jag visste inte alls vad jag höll på med. Likadant med Jac, han såg bara på mig och rörde inte en min.
Men några sekunder efter detta ser vi direkt en liten baby på skärmen, och vi båda började skratta högt och mina tårar rann. Under ultraljudet var jag så chockad så låg nog mest tyst, medan Jac frågade massor. Vi fick med 80-90% chans veta könet också. Det var 1: 20 000 chans att fostret hade downs syndrom, så var super bra tal.
Men detta känns super bra, och nu går vi in i vecka 15 på måndag.
Vad roligt att du börjat blogga igen! Och jag är så glad för er skull :) Det blir riktigt babyboom nu :)
Ni fick väldigt bra bild på barnet. Sköt om er nu =)
karin: jo nu skall ja försöka blogga lite mera! o bara ja sku börja må riktigt bra så blir de iaf mera.
hasha: Jo, vi fick 3 bilder hem, o man ser så tydligt på varje bild. Konstigt att det blev så bra, för varje gång hon sku visa nåt till oss så hoppade babyn till:)
E så glad för er skull!
Grattis Malin! Nej så jag blev glad för er skull:) Har sporadläst din blogg jättelänge och nu har jag inte varit inne på länge och så får man läsa om en så här ljuvlig nyhet!! Grattis till er båda!
Tack skall ni alla ha :)
Josefine, nu undrar jag, vem är du? :)
Oj, har läst om dej/er lite nu o då via andra bloggar, men måste erkänna att jag inte kollat in här på länge. Men nu möts jag av en underbar nyhet och fick riktigt gåshud då jag läste det här inlägget! Grattis i massor, blir lika överraskad varje gång över hur mycket man kan glädjas av en främmande persons stora graviditetslycka! Önskar er verkligen all lycka med graviditeten nu o även det som sedan följer!
Tusen tack mikaela, vi får hoppas det går hela vägen denna gång. men det skall det :D
Hih, ja det förstår jag :) Jag är finlandssvensk från esbo som studerar fjärde året nu i Stockholm. Fastnade nån gång för läänge sen vid din blogg då du bodde i Norge:) Hoppas du börjar må lite bättre snart, det låter så jobbigt det där med huvet i vessan som du beskriver det!:S
