Dag 7: Stockholm 2008.
Har många fina ögonblick, men väljer att skriva om då Jac blev överlycklig.
Efter en lång och hemsk vinter med en ond fot, valde jag och Emma att ta båten till Sverige för att möta Jac där. Jag hade inte sett honom på 2 veckor. Senaste gången jag såg Jac kunde jag inte röra mig utan kryckor, men denna gång hade jag kryckorna som stöd och kunde ta 2-3 steg utan dem. Då jag och Emma stod på Drottninggatan i solskenet och väntade på Jac, var jag nästan nervös. Hade saknat honom så och längtat att få visa att helvetet snart är över. Då Jac såg mig lyste han upp som en sol, och blev väldig glad över tat jag inte hade robotskydd på benet mer.
Den dagen gick vi runt på cafeer och shoppade lite. Så härligt var det. En lyckodag.
Efter en lång och hemsk vinter med en ond fot, valde jag och Emma att ta båten till Sverige för att möta Jac där. Jag hade inte sett honom på 2 veckor. Senaste gången jag såg Jac kunde jag inte röra mig utan kryckor, men denna gång hade jag kryckorna som stöd och kunde ta 2-3 steg utan dem. Då jag och Emma stod på Drottninggatan i solskenet och väntade på Jac, var jag nästan nervös. Hade saknat honom så och längtat att få visa att helvetet snart är över. Då Jac såg mig lyste han upp som en sol, och blev väldig glad över tat jag inte hade robotskydd på benet mer.
Den dagen gick vi runt på cafeer och shoppade lite. Så härligt var det. En lyckodag.
Kommentarer
Trackback
