Jag saknar detta.

Skyndar iväg mig hemifrån, går upp den lilla vägen till mina vänner. Ringer på dörrklockan där nere, går upp för trapporna, och är helt trött då jag ringer på nästa klocka. De öppnar, och emot mig kommer världens sötaste flicka löpandes. Första frågan jag får var ofta: Var är Jac??

Då jag kommer in så påminns jag av lilla flickan att vaske händerna mina. Efter det leker vi och busar med henne och lillebror. Mamman bakade ibland något gott, och vi dricker te och njuter.

Varje gång jag går hem igen till vår tysta lägenhet, går jag med ett leende på läpparna. Tänk vad mycket glädje barn och vänner kan ge en!!!!!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0