Malin

Idag när jag steg upp fick jag riktigt dåligt att vara. Det är 95% säkert att detta är min sista dag utan gips på länge. Jag steg upp som vanliga människor gör, gick med en krycka till datorn. Varför har det inte blivit bra? Tror inte jag klarar en gipstid till. Skall fråga ortopeden om jag måst ha gips längre än 3v, måst jag det så skall jag nog fundera noggrant  hur jag gör före jag fattar slutgiltiga beslutet.
Jag är inte en människa när jag har gips, kan bara sitta hemma. Igår när jag var till Henrica kände jag mig NORMAL, jag kunde oxå sitta o vicka på fötterna som de andra gjorde, kunde gå utan kryckor och blabla. Vill inte att denna lyckliga känsla skall försvinna från mig!! Idag efter kl.18 vet jag säkert hur det blir.

Som sagt så har de här 11v tagit hårt på mig, och nu var det första dagarna jag kände mig lycklig igen, jag kunde cykla,gå ut från huset själv. Mitt förhållande tar stryk av detta. Jag är en elak flickvän som gråter helatiden, det tycker Jac är jobbigt. Medan jag tycler att det är jobbigt att han inte kan förstå mig..
Slut snackat om det. Enda jag kan be om är att Harri tycker att det har blivit bra på 1v, så slipper jag allt elände igen. Vill inte vara en bitterfitta i 16-17veckor..

Jag hatar snövädret som är utanför finland, saknar vädret i Norge. Hoppas det snöar där medan jag är borta;)

Hur kan livet ändra så mycket på en endaste minut? Från att vara en lycklig flicka som är ute bland vänner till en bitterfitta som vill vara ifred.. Jag undrar.