Senaste dygnet.
Igår kl.11 böt jag om till fula sjukhuskläder och la mig ner i en säng. fick starka mediciner så böev lite törtt, men det var meningen att jag skulle somna av dem men ikke. 11.45 blev jag inkörd till operationssalen och de skulle söva ner mig. Jag är livrädd för sprutor osv. Han stack mig 2ggr i på vänstra handen utan att lyckas, så på tredje försöket på högra handen gick det. Det var inte roligt. 2s senare visste jag inget om världen längre.
Vaknade upp 15-tiden och var lite yr. Kommer inte ens ihåg att jag har pissat på en stickbäck. En timme senare åt jag 1,5 smörgåsar o en chokobit, det gick bra. Nån fysioterapeut kom och pratade med mig men kommer int rikit ihåg vad han sa mera. Nu har jag ett 35cm långt o 15 cm brett skydd på foten, kommer att vara jävligt jobbigt.
Planen ser ut såhär. Om 2v skall jag ta bort stygnena. Och vecka 0-3 får jag lite sätta hälen i golvet då jag går, men det är svårt eftersom det här är så klumpigt. vecka 3-5 får jag stöda lite med hela foten och vecka 6 får jag gå med all vikt på den. Sen borde det vara okej, och då är det vappen redan. Är sjukledig tills 12.5, så blir inget jobb för min del i Norge mera.
Måst bara berätta att det här är det jävligaste jag varit med om i mitt liv hittills. Ständig värk o väntan på bättre dagar. Men nu borde det ju iaf se ljusare ut om 6 veckor. men tänk sååå länge det är!! Men i maj skall jaf för helvete vara bra. Då har det gått 20v sedan detta hände, det är lite mindre än ett halv år. Usch. Jag har mistat alla mina nerver o skulle behöva prasta ut om ganska mycke. Hemskt att hålla allting för sig själv. Tur så kommer Lotta Kihlstedt hit idag en sväng iaf.
Vi skall väl se på herrmatchen och sen vet jag int rikit vad jag skall göra. Såret skall tvättas iaf, så det kan jag inte själv se, börjar må dåligt.
Saknar Jac som FAN, o vill att jag kan bli lika glad som förut o han en likadan pojkvän...
Vaknade upp 15-tiden och var lite yr. Kommer inte ens ihåg att jag har pissat på en stickbäck. En timme senare åt jag 1,5 smörgåsar o en chokobit, det gick bra. Nån fysioterapeut kom och pratade med mig men kommer int rikit ihåg vad han sa mera. Nu har jag ett 35cm långt o 15 cm brett skydd på foten, kommer att vara jävligt jobbigt.
Planen ser ut såhär. Om 2v skall jag ta bort stygnena. Och vecka 0-3 får jag lite sätta hälen i golvet då jag går, men det är svårt eftersom det här är så klumpigt. vecka 3-5 får jag stöda lite med hela foten och vecka 6 får jag gå med all vikt på den. Sen borde det vara okej, och då är det vappen redan. Är sjukledig tills 12.5, så blir inget jobb för min del i Norge mera.
Måst bara berätta att det här är det jävligaste jag varit med om i mitt liv hittills. Ständig värk o väntan på bättre dagar. Men nu borde det ju iaf se ljusare ut om 6 veckor. men tänk sååå länge det är!! Men i maj skall jaf för helvete vara bra. Då har det gått 20v sedan detta hände, det är lite mindre än ett halv år. Usch. Jag har mistat alla mina nerver o skulle behöva prasta ut om ganska mycke. Hemskt att hålla allting för sig själv. Tur så kommer Lotta Kihlstedt hit idag en sväng iaf.
Vi skall väl se på herrmatchen och sen vet jag int rikit vad jag skall göra. Såret skall tvättas iaf, så det kan jag inte själv se, börjar må dåligt.
Saknar Jac som FAN, o vill att jag kan bli lika glad som förut o han en likadan pojkvän...
Kommentarer
Trackback
