Funderingar

Idag har Malin Nyman varit här nån timme på dagen, vi snackade om allt o lite till. Alltid lika roligt att träffa henne. 16-tiden kom elin ett snabbt varv, vi låg i soffan och chilla:) Det är skönt när någon orkar ta sig tid att komma hit, känns så ensamt annors.

Imorgon natt kommer Jac hem, så då har jag iaf fast sällskap, hatar att vara ensam!!!

En sak jag började fundera på idag. är det tillåtet att sakna varandra såhär mycket fast vi umgicks senast för 9 dagar sedan? Han kommer tom hem för att vara med mig. Skulle jag vara   frisk lovar jag att vi skulle festa minst 2 dagar av påsken, men man måst anpassa sig lite efter omständigheterna, tyvärr. sku mer än allt vilja stå o skaka rumppa på dansgolvet på helgen. Men min tid är i sommar. Jag vill åka så tidigt som möjligt tillbaka ti Norge, det är ändå mitt hem just nu. Är det konstigt? Bara jag kan gå igen kommer jag att vara världens lyckligaste o gladaste tjej.
Efter Norge tiden inser jag nog att jag faktist är beroende av killen, men just nu är jag viktigast, för jag måst bli bra igen. Men härligt att ha en som gör allt i sin makt för att föröska passa ihop med mig. dock har det varit svårt den här tiden, men imorgon skall vändpunkten komma :)

Är det farligt att bli beroende? Det tycke rjag, men när vi ha bott utomlands så händer det alltför lätt, han känner mig utan o innan o vet precis vad jag vill. Samma med honom. Skulle han få en skada sku ja göra allting för att göra livet lättare för honom. Konstigt. För 1 år sedan skulle jag ha tyckt att det är skoij att kunna göra allting utan honom;)

Jag älskar min bästa vän och pojkvän. Så är det bara, har vi klarat den här vintern så klarar vi av mycket. När alla andra firar påsk tänker jag fira kärlek,hah. Enda jag kan göra.

image86



En annan sak som är viktigt i mitt liv är mina pojkar o flickor. Gymnasietiden var en härlig tid och vi alla var supertighta, det var vi mot världen.;) Många pojkar o några flickor ha följt med sin min uppväxt, tänk att man kan  hållas vänner sen man var liten? härligt. När fymnasiet slutade splittrades hela vårt gäng mer el mindre. Många är i militären,studerar på annan ort eller har lämnat landet.
Jag flyttade själv i slutet av sommaren, och det beslutet ångrar jag aldrig. Många nya goda vänner fick jag, från olika håll. Man får lite annan syn på livet, för  man måst faktist kämpa för något, ingen människa kommer hem o knackar på dörren o frågar om man kan bli vänner. Enda minuset med flytten är att man kanske int riktigt alltid hänger med vad alla pratar om o sånt när man är i finland, men det kommer fort. Jag vill iaf rekommendera alla att nångång i lviet lämna finland, det är roligt o bra.:) Efter detta år lockar int studier i finland mera, men man vet aldrig  var jag hamnar.
Skall man i vår ålder vara riktigt bundisar? eller räcker det om man ses 1gång per vecka, månad eller år? jag funderar för mycket idag. skall avsluta nu, men mitt liv kommer att bli bra, o  de närmaste dagarna ska vara en bra start på mitt nya liv utan kryckor.


Tänkte lägga en bild på alla mina vänner, men har bara nån där 4 kanske är med, så det får bli. men ni vet vilka ni är!




Kommentarer
Postat av: Anonym

Jätte fint skrivet malin om dig o jac.faktis:)..

2008-03-18 @ 20:51:40
URL: http://crisssy.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0