Malin

Har fått ett önskemål på att jag skall berätta om min första kärlek som jag trodde skulle förbli min enda i livet,haha.Min första kärlek hette Jonas bilenberg, som säkert många vet.
Det hela börjde på mitt skribaläger i februari, men sommaren före det visade han redan sitt intresse för mig flera gånger, men jag avstod.Jonas var  hjälpledare på skribalägret. Han började skriva en massa romantiska?! sms till mig, och jag tyckte till en början att han var jobbig och trög.Efter lägret fortsatte vi träffas och den 27.2 (minns int vilket år) blev vi tillsammans.

Som pojkvän var jonas väldigt romantisk, överöste mig med en massa presenter och komplimanger.Det var nog det jag föll för tror jag.  Vi såg mycket filmer med Jontti samt att han var den som tog oskulden ifrån mig, jag var totalt för ung anser jag nu. Hann ju knappt bli 15 år.
Jag kom lätt in i jonas familj, var dock lite ovant i början, de hade så ycke annorlunda rgeler osv än va jag var van vid. Men jag trivdes ypperligt hemma hos hans familj.
På hösten åkte vi till sverige på shoppingrunda, tror det var enda resan vi gjorde. till ett årsdag fick ja ett fint guldhalsband, en vecka senare gjorde han slut. Mitt liv var totalt förstört då, jag åt inte mat på en vecka grät bara. Fick knappt luft tror ja o jag trodde att jag aldrig skulle glömma honom. Så som många gör, så träffades även vi på det intima viset någon gång efter det. Men allt detta hände nog före jag blev 18 o fick lite förstånd i huvudet.
 
Men idag skall jag nog vara glad att ja inte var längre tillsammans med honom, vi had inte riktit samma principer om någonting. Idag har ja noll kontakt med honom, lite synd på ett vis för det skulle vara skoij att höra hur han har det!
Nu känns det helt overkligt att jag ens skulle ha kunnat vara kär i honom, man ändras så mycke när man blir äldre. Sitter och små fnittrar för mig själv.
Nu skall jag ta mig i kragen och få något vettigt gjort, kanske träna ikväll igen el så blir d en slapp promenad.
Må väl